VArje gång jag sluter mina ögon är dej jag ser.. det är skrämande.. för jag är rädd för kärleken
och är aldelles för rädd att bli sårad och lämnad. Men sammtidigt får du mig att må bra!


idag insåg jag hur mkt jag saknar syrran och sanna å dom.. Det känns ganska förjävligt att vi nästan aldrig träffas!
Men syrran saknar man nog mest av allt... har inte träffat henne sen julas.. och ingen vidare bättre kontakt än var man borde ha och finns väll olika andledningar till det men sånt är livet :)

FAst nu ska jag ta och krypa under täcket

hare gött!

måste bli en förändring snart.. måste börja skriva lite oftar yaooow